Jonas Frögren har fått anbud från två NHL-klubbar!
Färjestad vill inte släppa honom. Vill han gå får han betala två mille själv säger Håkan Loob.
Vad fan hände med Håkan Loob egentligen?
Min barndomsidol när hockeyn var religion. Loob var praktiskt taget detsamma som gud.
Men nu har han fått hybris och gubbjäveln gör bort sig gång efter annan.
Att inte visa större respekt för en spelare som gett så mycket för klubben är skandalöst.
Stick Frögren. Betala två mille, lira i NHL i ett antal år för där får du plats och avsluta karriären i ett annat elitserielag när du kommer tillbaka!
Det kan Loob gott få leva med!
lördag 31 maj 2008
"Det är helt otroligt att du inte blev operasångare"
Smaka på det citatet.
Jag kan väl utan tvekan säga att jag såg ut som en fågelholk när jag fick höra detta.
Igår var jag ute och träffade en skolklass på min gamla skola i samband med ett jobb.
När jag kommer upp för trappen kommer en liten kille springande och vrålar att:
"Det är dit du ska".
Han sladdar in i klassrummet.
"Han är här nu".
Två överrumplade klassföreståndare, varav den ena hade hand om parallellklassen när jag gick på mellanstadiet, hoppar till en aning på grund av lillkillen men finner sig snart.
Parallellklassföreståndaren utbrister:
"Men det är ju du som sjöng så vackert".
Jag skruvar på mig, ungarna skrattar och jobbet fortsätter.
En stund senare när vi är klara tar klassföreståndaren återigen upp det där med sången.
"Vad roligt att du kom hit och kunde träffa oss. Xxxxx (min dåvarande klassföreståndare) sa alltid att du hade den vackraste gossopranen någonsin. Det är helt otroligt att du inte blev operasångare".
Visst fan sträckte jag på mig en aning när jag gick.
Det hela grundar sig att vi hade mycket sång i skolan.
Jag gillade det, hade väl en viss talang, som barn alltså, och fick därför sjunga solo tillsammans med två andra killar som även de hade falsettpipa.
Men att det var det som en gammal lärare skulle komma ihåg trodde jag aldrig.
Samtidigt fick jag lite ångest.
Jag gav upp musiken och min saxofon i gymnasiet trots att jag fick företräde till en musikskola. Det kändes inte rätt och omställningen att flytta till en annan ort var jobbig. Sen vet jag med säkerhet att det inte hade blivit något stort av det men det hade varit kul ändå för min egen skull.
Det som kändes lite värre var det där med sången.
När det var dags för målbrottet sprack min röst totalt som för de allra flesta grabbar. Det var ett helvete att sjunga och mina vänner som redan tagit sig igenom det stirrade chockat på mig när vi övade inför en konsert i högstadiet.
Sedan dess har jag haft svårt att tro att det låter okej utåt även om det funkar i mina öron.
Jag vet att jag inte skulle göra bort mig med en mic i handen.
Men det där sitter fortfarande i även om det inte var något illa menat från mina vänners sida. Tro fan att de undrade när jag låg en oktav fel och inte träffade en ton rätt.
Tanken som slog mig var om man skulle börja testa lite igen. Jag tycker trots allt att sång är sjukt kul!
Om inte annat så kände jag mig lite stolt över att bli ihågkommen för min röst.
Det hade jag inte väntat mig.
Jag kan väl utan tvekan säga att jag såg ut som en fågelholk när jag fick höra detta.
Igår var jag ute och träffade en skolklass på min gamla skola i samband med ett jobb.
När jag kommer upp för trappen kommer en liten kille springande och vrålar att:
"Det är dit du ska".
Han sladdar in i klassrummet.
"Han är här nu".
Två överrumplade klassföreståndare, varav den ena hade hand om parallellklassen när jag gick på mellanstadiet, hoppar till en aning på grund av lillkillen men finner sig snart.
Parallellklassföreståndaren utbrister:
"Men det är ju du som sjöng så vackert".
Jag skruvar på mig, ungarna skrattar och jobbet fortsätter.
En stund senare när vi är klara tar klassföreståndaren återigen upp det där med sången.
"Vad roligt att du kom hit och kunde träffa oss. Xxxxx (min dåvarande klassföreståndare) sa alltid att du hade den vackraste gossopranen någonsin. Det är helt otroligt att du inte blev operasångare".
Visst fan sträckte jag på mig en aning när jag gick.
Det hela grundar sig att vi hade mycket sång i skolan.
Jag gillade det, hade väl en viss talang, som barn alltså, och fick därför sjunga solo tillsammans med två andra killar som även de hade falsettpipa.
Men att det var det som en gammal lärare skulle komma ihåg trodde jag aldrig.
Samtidigt fick jag lite ångest.
Jag gav upp musiken och min saxofon i gymnasiet trots att jag fick företräde till en musikskola. Det kändes inte rätt och omställningen att flytta till en annan ort var jobbig. Sen vet jag med säkerhet att det inte hade blivit något stort av det men det hade varit kul ändå för min egen skull.
Det som kändes lite värre var det där med sången.
När det var dags för målbrottet sprack min röst totalt som för de allra flesta grabbar. Det var ett helvete att sjunga och mina vänner som redan tagit sig igenom det stirrade chockat på mig när vi övade inför en konsert i högstadiet.
Sedan dess har jag haft svårt att tro att det låter okej utåt även om det funkar i mina öron.
Jag vet att jag inte skulle göra bort mig med en mic i handen.
Men det där sitter fortfarande i även om det inte var något illa menat från mina vänners sida. Tro fan att de undrade när jag låg en oktav fel och inte träffade en ton rätt.
Tanken som slog mig var om man skulle börja testa lite igen. Jag tycker trots allt att sång är sjukt kul!
Om inte annat så kände jag mig lite stolt över att bli ihågkommen för min röst.
Det hade jag inte väntat mig.
måndag 26 maj 2008
Det måste vara sommaren...
Jag har botaniserat mycket bland mina gamla synthsamlingar på sistone.
Därför är det kanske fullt logisk att jag föll totalpladask för Kleerups samarbete med Titiyo (som för övrigt har en gudabenådad röst).
Fantastiskt fräscht för att vara en popdänga och välbehövligt för öronen.
Varför då tänker ni!
Min "broder" Jesper tipsade nämligen om amerikanska Job For A Cowboy som jag också tyckte riktigt mycket om:
Därför är det kanske fullt logisk att jag föll totalpladask för Kleerups samarbete med Titiyo (som för övrigt har en gudabenådad röst).
Fantastiskt fräscht för att vara en popdänga och välbehövligt för öronen.
Varför då tänker ni!
Min "broder" Jesper tipsade nämligen om amerikanska Job For A Cowboy som jag också tyckte riktigt mycket om:
Det blir mörker också...
Ja jävlar ja!
Ännu en helg till ända som spenderades i goda vänners lag med öl och kött.
För omväxlings skull drack alla måttligt med bira och därför slutade utgången på lokal med filosofiska samtal.
Min gode vän Blômskebetäckarn' var nog den som var mest förundrad och uttryckte något i stil med:
"Det är fan riktigt gôtt att inte bli så där jävla full. Men en börjer väl bli gammel".
Nu är han inte så gammal ännu, i alla fall inte lika gammal som en del av oss andra åldermän. Eftersom det snart är semester har vi bestämt för att införskaffa sydväst, pipa och därefter ska vi sno Carl-Jans farsas båt och bara njuta.
Jag kan också upplysa om att en fartkåt bankir, en soldränkt söndag och den här dängan är en alldeles perfekt kombination:
Särskilt när man själv får njuta i passagerarsätet!
Ännu en helg till ända som spenderades i goda vänners lag med öl och kött.
För omväxlings skull drack alla måttligt med bira och därför slutade utgången på lokal med filosofiska samtal.
Min gode vän Blômskebetäckarn' var nog den som var mest förundrad och uttryckte något i stil med:
"Det är fan riktigt gôtt att inte bli så där jävla full. Men en börjer väl bli gammel".
Nu är han inte så gammal ännu, i alla fall inte lika gammal som en del av oss andra åldermän. Eftersom det snart är semester har vi bestämt för att införskaffa sydväst, pipa och därefter ska vi sno Carl-Jans farsas båt och bara njuta.
Jag kan också upplysa om att en fartkåt bankir, en soldränkt söndag och den här dängan är en alldeles perfekt kombination:
Särskilt när man själv får njuta i passagerarsätet!
torsdag 22 maj 2008
tisdag 20 maj 2008
Rock n' Roll!
Den gångna helgen blev mycket riktigt så oförglömlig som man möjligen kunde ha önskat.
Det var maskerad förstår ni med utstyrslar som skulle få kostymdesigners och psykopater att bli gröna av avund. Jag körde själv på inslagen väg genom att spöka ut mig till en av tidernas största gitarrhjältar.
Givetvis tillsammans med Jack, någon spansk stjärna och en nordamerikansk skönhet (nepp, mer än så får ni inte).
Det var onekligen ett slag utan dess like och värre skulle det bli framåt natten. Då hamnade jag i ett rullande diskotek tillsammans med Growlarn, Carl-Jan och nån skotsk jävel som hette Grant någonting.
Det hela slutade med allsång till bland annat Mmm mmm mmm mmm med Crash Test Dummies och Lady In Black med Uriah Heep. På det hela taget var det en oslagbar afton där personen i passagerarsätet hela tiden bytte skepnad från smal och blond till mörk och lite grövre.
Damen som körde såg däremot likadan ut hela tiden.
När det började närma sig morgon blev det dock dags att däcka på hemmaplan.
När jag vaknade bjöds det på allt annat än underhållning eftersom jag gång på gång tvingades bikta mig hos den store Porslinsguden. Framåt 13-tiden på söndag godtog han min botgörelse och jag kunde kravla till Bankirn för att äta deg tillsammans med honom och Carl-Jan.
Sedan dess har livet varit ett enda kaos där endast denna gamla målning av Carl-Jans gamle far Bengt-Leif har gett mig trygghet:
Det var maskerad förstår ni med utstyrslar som skulle få kostymdesigners och psykopater att bli gröna av avund. Jag körde själv på inslagen väg genom att spöka ut mig till en av tidernas största gitarrhjältar.
Givetvis tillsammans med Jack, någon spansk stjärna och en nordamerikansk skönhet (nepp, mer än så får ni inte).
Det var onekligen ett slag utan dess like och värre skulle det bli framåt natten. Då hamnade jag i ett rullande diskotek tillsammans med Growlarn, Carl-Jan och nån skotsk jävel som hette Grant någonting.
Det hela slutade med allsång till bland annat Mmm mmm mmm mmm med Crash Test Dummies och Lady In Black med Uriah Heep. På det hela taget var det en oslagbar afton där personen i passagerarsätet hela tiden bytte skepnad från smal och blond till mörk och lite grövre.
Damen som körde såg däremot likadan ut hela tiden.
När det började närma sig morgon blev det dock dags att däcka på hemmaplan.
När jag vaknade bjöds det på allt annat än underhållning eftersom jag gång på gång tvingades bikta mig hos den store Porslinsguden. Framåt 13-tiden på söndag godtog han min botgörelse och jag kunde kravla till Bankirn för att äta deg tillsammans med honom och Carl-Jan.
Sedan dess har livet varit ett enda kaos där endast denna gamla målning av Carl-Jans gamle far Bengt-Leif har gett mig trygghet:
onsdag 14 maj 2008
Trimning!
Fråga mig inte hur jag snubblade över detta.
Ser inte fåren otäckt nöjda ut med att bli klippta. Det är ju givetvis fullt försteåligt eftersom det måste vara varmt och besvärligt att vara så påpälsad.
Undrar om de får som rakar sig stöter på missnöje bland de andra fåren? Det kanske är rödstrumpefår som anser att det är fullt naturligt att inte raka sig!
Jag vill dra mig till minnes ett sjujävla stort får som härjade i trakterna kring Rakkestad i Norge för ett par år sedan. Min gode vän Pål-Håkan var oerhört fascinerad av detta får varje dag vi åkte till och från vårt dåvarande arbete där.
I sammanhanget måste jag också nämna ett får på Nya Zeeland som försvann i sex år och mirakulöst nog återfanns av sin ägare. Behöver jag berätta att fåret mer såg ut som en stor boll än som ett får. Ska försöka hitta en bild på det.
Killen som spelar flöjt i videon blev skjuten av en galen bankir strax efter att videon spelats in.
Ser inte fåren otäckt nöjda ut med att bli klippta. Det är ju givetvis fullt försteåligt eftersom det måste vara varmt och besvärligt att vara så påpälsad.
Undrar om de får som rakar sig stöter på missnöje bland de andra fåren? Det kanske är rödstrumpefår som anser att det är fullt naturligt att inte raka sig!
Jag vill dra mig till minnes ett sjujävla stort får som härjade i trakterna kring Rakkestad i Norge för ett par år sedan. Min gode vän Pål-Håkan var oerhört fascinerad av detta får varje dag vi åkte till och från vårt dåvarande arbete där.
I sammanhanget måste jag också nämna ett får på Nya Zeeland som försvann i sex år och mirakulöst nog återfanns av sin ägare. Behöver jag berätta att fåret mer såg ut som en stor boll än som ett får. Ska försöka hitta en bild på det.
Killen som spelar flöjt i videon blev skjuten av en galen bankir strax efter att videon spelats in.
måndag 12 maj 2008
Åååh fy fan!
Det finns en grannort till min hemort i kommunen där jag bor. Det är egentligen inte mer än en krater i vägen för en Europa-väg.
I vägen för...fyndigt.
Det fanns en tid då jag tvingades jobba i detta Mordor. Det var ett ganska roligt kneg men herrejösses vilken ångest man fick av att se stället. Det var Bergmanvarning på demonerna.
Idag, precis innan jag tänkte sätta på kaffebryggaren, slog det mig att det bara hade funnits en utväg om mina föräldrar satt mig till världen där.
Nämligen:
I vägen för...fyndigt.
Det fanns en tid då jag tvingades jobba i detta Mordor. Det var ett ganska roligt kneg men herrejösses vilken ångest man fick av att se stället. Det var Bergmanvarning på demonerna.
Idag, precis innan jag tänkte sätta på kaffebryggaren, slog det mig att det bara hade funnits en utväg om mina föräldrar satt mig till världen där.
Nämligen:
söndag 11 maj 2008
People suck!
Den kvinnliga delen av mänskligheten har de där berömda veckorna då allt är åt helvete i deras världar.
Jag har kommit fram till att även jag har mina veckor. Givetvis utan att jag blöder okontrollerat.
Veckor då jag hatar folk lite mer än vanligt.
Veckor då jag inte orkar bry mig om att le eller spela dum och låta andra tro att de har rätt för fridens skull.
Veckor då jag njuter av att vara lite extra otrevlig.
Jag kommer nog att bli en riktigt grinig gammal gôbbjävel!
Fan vad härligt!
Jag har kommit fram till att även jag har mina veckor. Givetvis utan att jag blöder okontrollerat.
Veckor då jag hatar folk lite mer än vanligt.
Veckor då jag inte orkar bry mig om att le eller spela dum och låta andra tro att de har rätt för fridens skull.
Veckor då jag njuter av att vara lite extra otrevlig.
Jag kommer nog att bli en riktigt grinig gammal gôbbjävel!
Fan vad härligt!
torsdag 8 maj 2008
Din gôbbjävel!
Scott Weiland kan ta sig i röven!
Förstöra något som var såååååååbra.
Ditt jävla fyllo.
Förstöra något som var såååååååbra.
Ditt jävla fyllo.
Webbarn
Det här är min vän Mattias:
Han har kissat på sig igen och ondgör sig i sin blogg över att jag gjort mig lustig över det lata släktet webbklipp-och-klistrare. Han förstår ju inte att det faktiskt är ren fakta.
Han utmanar dessutom. Mitt svar på detta:
Vad fan dillar du om din joltpimplande sate!
Du vet mycket väl att det är kört på förhand för din del eftersom ett flamewar handlar om argumentation, verbal förmåga och förnuft.
Det närmaste förnuft Mattias någonsin varit hände i början på april förra året när han höll på att bli överkörd av en Skoda.
Men det är klart, han är inte helt kass med käften enligt en av sina kollegor. Vad det nu innebär?
Jag sitter inte och darrar med andra ord...*gäsp*
Han har kissat på sig igen och ondgör sig i sin blogg över att jag gjort mig lustig över det lata släktet webbklipp-och-klistrare. Han förstår ju inte att det faktiskt är ren fakta.
Han utmanar dessutom. Mitt svar på detta:
Vad fan dillar du om din joltpimplande sate!
Du vet mycket väl att det är kört på förhand för din del eftersom ett flamewar handlar om argumentation, verbal förmåga och förnuft.
Det närmaste förnuft Mattias någonsin varit hände i början på april förra året när han höll på att bli överkörd av en Skoda.
Men det är klart, han är inte helt kass med käften enligt en av sina kollegor. Vad det nu innebär?
Jag sitter inte och darrar med andra ord...*gäsp*
onsdag 7 maj 2008
Jag har feber!
Nej, jag är inte sjuk.
Jag har bara fått Bruce Springsteen-feber.
Jag skaffade senaste skivan Magic precis när den kom och sedan dess har jag lyssnat mer på Bruce än vad jag brukar.
Jag sa alldeles nyss till en vän att för mig är det samma sak med Bruce som med Kiss. Det är musik som man har växt upp med och som alltid funnits där men som man aldrig riktigt förkovrat sig i.
Inte förrän nu på senare år vill säga.
Ibland blir jag besviken över att jag inte började forska i vissa artister tidigare. Samtidigt är det en charm i att upptäcka något som egentligen funnits framför en hela tiden.
Jag har alltid varit en sucker för herr Springsteens lugnare låtar.
Han är en av få artister som kan göra bra såna utan att det blir klyschigt.
Det känns äkta och Bono är den som sammanfattat det bäst när han introducerade Bruce in i Rock n' Roll Hall of Fame:
Det är ett ganska långt klipp men mitt uppe i det så nämner han det som gör vissa artister lite bättre än andra. Nämligen förmågan att få lyssnaren att känna att det är just dem som musiken handlar om.
På följande länk finns ett bra exempel på en sån låt som jag tror de flesta grabbar som någonsin varit (o)lyckligt kära kan relatera till:
http://www.youtube.com/watch?v=Nn6-KDZpFt8
Det gick tyvärr inte att bädda in klippet!
Jag har bara fått Bruce Springsteen-feber.
Jag skaffade senaste skivan Magic precis när den kom och sedan dess har jag lyssnat mer på Bruce än vad jag brukar.
Jag sa alldeles nyss till en vän att för mig är det samma sak med Bruce som med Kiss. Det är musik som man har växt upp med och som alltid funnits där men som man aldrig riktigt förkovrat sig i.
Inte förrän nu på senare år vill säga.
Ibland blir jag besviken över att jag inte började forska i vissa artister tidigare. Samtidigt är det en charm i att upptäcka något som egentligen funnits framför en hela tiden.
Jag har alltid varit en sucker för herr Springsteens lugnare låtar.
Han är en av få artister som kan göra bra såna utan att det blir klyschigt.
Det känns äkta och Bono är den som sammanfattat det bäst när han introducerade Bruce in i Rock n' Roll Hall of Fame:
Det är ett ganska långt klipp men mitt uppe i det så nämner han det som gör vissa artister lite bättre än andra. Nämligen förmågan att få lyssnaren att känna att det är just dem som musiken handlar om.
På följande länk finns ett bra exempel på en sån låt som jag tror de flesta grabbar som någonsin varit (o)lyckligt kära kan relatera till:
http://www.youtube.com/watch?v=Nn6-KDZpFt8
Det gick tyvärr inte att bädda in klippet!
måndag 5 maj 2008
Äntligen!
Det var fan i mig länge sedan jag var så här nöjd över en hockeynyhet!
Douglas Murray ansluter till Tre Kronors VM-trupp.
Storartat. Nu kanske man kan få känna sig lite stolt när motståndarlagen börjar smälla på och får storstryk tillbaka.
Douglas Murray ansluter till Tre Kronors VM-trupp.
Storartat. Nu kanske man kan få känna sig lite stolt när motståndarlagen börjar smälla på och får storstryk tillbaka.
fredag 2 maj 2008
Frånvarande!
Jag är trött!
Herrmiddag förra helgen. Grabbigt värre och slitsamt.
Jag vilar och därmed är pennan/fingrarna i vila.
Herrmiddag förra helgen. Grabbigt värre och slitsamt.
Jag vilar och därmed är pennan/fingrarna i vila.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)