Det var maskerad förstår ni med utstyrslar som skulle få kostymdesigners och psykopater att bli gröna av avund. Jag körde själv på inslagen väg genom att spöka ut mig till en av tidernas största gitarrhjältar.
Givetvis tillsammans med Jack, någon spansk stjärna och en nordamerikansk skönhet (nepp, mer än så får ni inte).
Det var onekligen ett slag utan dess like och värre skulle det bli framåt natten. Då hamnade jag i ett rullande diskotek tillsammans med Growlarn, Carl-Jan och nån skotsk jävel som hette Grant någonting.
Det hela slutade med allsång till bland annat Mmm mmm mmm mmm med Crash Test Dummies och Lady In Black med Uriah Heep. På det hela taget var det en oslagbar afton där personen i passagerarsätet hela tiden bytte skepnad från smal och blond till mörk och lite grövre.
Damen som körde såg däremot likadan ut hela tiden.
När det började närma sig morgon blev det dock dags att däcka på hemmaplan.
När jag vaknade bjöds det på allt annat än underhållning eftersom jag gång på gång tvingades bikta mig hos den store Porslinsguden. Framåt 13-tiden på söndag godtog han min botgörelse och jag kunde kravla till Bankirn för att äta deg tillsammans med honom och Carl-Jan.
Sedan dess har livet varit ett enda kaos där endast denna gamla målning av Carl-Jans gamle far Bengt-Leif har gett mig trygghet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar