Det finns en grannort till min hemort i kommunen där jag bor. Det är egentligen inte mer än en krater i vägen för en Europa-väg.
I vägen för...fyndigt.
Det fanns en tid då jag tvingades jobba i detta Mordor. Det var ett ganska roligt kneg men herrejösses vilken ångest man fick av att se stället. Det var Bergmanvarning på demonerna.
Idag, precis innan jag tänkte sätta på kaffebryggaren, slog det mig att det bara hade funnits en utväg om mina föräldrar satt mig till världen där.
Nämligen:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar