Förseglad!

Under de senaste dagarna har både min iPod och min dator haft förmågan att plocka fram sådana där riktiga jagärolyckligtkär-låtar.
Det är alldeles fantastiskt och givetvis snackar vi musik med klass. Inte skval som man spelar på mellanstadiediscon.

Problemet är att jag inte på något sätt är olyckligt kär. Tvärtom är jag lyckligt lottad med världens finaste fästmö.
Hur kan det vara ett problem tänker ni?
Ja, i sig är det givetvis inget problem. Men sanningen är den att det är svårt att vältra sig i de där bitterljuva känslorna och riktigt njuta av stroferna när man funnit sin älskade.

Paradoxen med att vara olyckligt kär var ju att det var just bitterljuvt, lite rock n' roll så där. Man var alltid mest packad och sket i allt men njöt samtidigt av all tröst ;). För att inte tala om musiken.

Ser man det på detta vis så har det varit ett problem i snart tre år och förhoppningsvis kommer det väl fortsätta vara så.

Men nog fan är det lite småtråkigt ibland.
Allt har ju sin charm.

Apropå bra sjong (värmländska).
Följande njöt jag och mina två bröder Carl-Jan och B.D av för en dryg timme sedan. Både av film och bete (mer värmländska):