Nykär!

Precis så är det!

Jag är nykär i Photoshop. Den här gången vid namn CS3.

När man plitat med programmet i snart tretton år så brukar det som regel bli en vana. Förr var det julafton att sitta och greja med foton men när man jobbar med det blir det som regel just jobb. Man gör det inte lika mycket för att det är kul.

Under de senaste åren har jag inte suttit lika mycket framför Photoshop som under gymnasiet. Detta trots att det egentligen är under dessa år som jag har kunnat ha riktigt kul tack vare kamerautrustning för närmare sexsiffrigt. Men det har som sagt blivit när det har vankats jobb.

Givetvis spenderar jag väl mer tid med programmet än genomsnittet. Men det har varit sparsmakat på sistone. 

Sen köpte jag en gigantisk iMac och plötsligt öppnade himlen sina portar igen.

Nu, nu blir det åka av igen!

He's back!

Nu håller han på igen!

Smyger runt och klurar. Spanar på avstånd och undersöker. Granskar och beräknar!

Det är något suspekt med den här killen. Jag förstår inte riktigt varför han förföljer mig.
Det är något skumt helt klart.

Men jag ska nog få reda på hur det ligger till. Jag ska överrumpla den jäveln och sen ska här bli medeltid!

Jävla grannar!

Det är tur att man inte får bära handeldvapen i Sverige!

Då hade rubrikerna idag varit "svartare än natta" som min gode vän Bengt Dennis skulle ha sagt!

Poesi!

Jag hittade just en drös texter från en svunnen tid.

Poetiska ord från en ung man som druckit på tok för mycket Jack D och svärtat papperet med söndertrasade känslor.

Poesi är aldrig så bra som när den är tragisk!

Sex!

Eftersom jag är i branschen måste jag ju bara älska det här:

Vilken bransch?

Det låter jag vara osagt!

Hysteriskt kul!

Terry Tate:

Djävulen har vaknat!

Den här bloggen kanske ger ett sken av att jag och mina vänner är grottmongon.

Jag klandrar inte den som tror att våra liv går ut på mjöd, kvinnor och brutala kroppssporter. Det är fullt förståeligt.

Men man skulle väl kunna säga att när man blivit tillräckligt vuxen för att ha sett verkligheten i vitögat så slutar man bry sig om andras åsikter om en själv. Så länge de inte går ut på att man är ett jävla svin. Då bör man tänka till!

Vad jag vill komma till är att jag är en modeslav. Fast på ett lite mer avslappnat sätt än hardcore-fashionistas. Det kanske man inte tror när man läser bärs, sprit och hockeyslagsmål i varannan mening. (och jag förstår fan inte varför jag ens skrev första stycket).

De som känner mig vet dessutom att jag har ett obscent ha-begär. Därför är det högst olämpligt att slänga tidningar som Café eller King åt mitt håll.

Det slutar nämligen med att jag måste ha hälften som finns i dem.

Lyckligtvis begränsar banken vad som skulle kunna vara ett tämligen dekadent och utsvävande leverne. Tack och lov för det.

Våren stundar och då har jag fått sikte på följande:

Den här helt otäckt snygga reporter-bagen (aha, aha) från anrika väsktillverkaren Sandqvist kommer snart bäras på min axel.

Det var kärlek vid första ögonkastet.

Att sen företaget är så klokt att de tar emot beställningar via mail är inte bara briljant. Det är ta mig fan helt underbart. Nu slipper man resa till Stockholm och springa sig svintrött bland juppies för att hitta skapelsen.

Sen skulle jag vilja matcha bagen med den här:

Jag letar efter en snygg skinnjacka som komplement till min bruna bomber-bikerjacka  från staterna.

Den här ser ut att vara något i min stil såvida det vita på fickorna fram inte är företagets logga.

Cato heter modellen och kommer från Malungsbaserade Jofama.

Enda problemet är väl att den inte kommer att finnas i handeln inom en snar framtid. Dessutom lär det innebära en kraftsamling enligt ovan (Stockholm, juppies etc.) om man vill ha en. Eller nej, jag vet, det går säkert att få dem till en ort närmare min hemvist. Men då blir det väl ett jävla gnäll om man inte köper den.

Det lär bli mer dregel över prylar innan det blir sommar och man får gå avklädd!

De e mycke nu!

Lite väl mycket faktiskt.

Kroppen är trött, huvudet står stilla innan man dopat sig med kaffe och man ser helt för jävlig ut.

Mycket i skallen också...pust...

Serenity now!

Hjälte!

När vi ändå är inne på hockey!

Två av mina största favoriter råkar vara före detta Boston Bruins spelare. Nämligen Bobby Orr och Cam Neely.
Den sistnämnde fick ett abrupt slut på karriären efter att ha blivit fult tacklad av råskinnet Ulf Samuelsson. Det ledde till att delar av hans ena lårmuskel omvandlades till ben. Fråga mig inte hur det går till rent medicinskt.

Hur som helst så var Cam Neely urtypen för en powerforward. En kille som öste in lika mycket mål som han delade ut käftsmällar.



Grym helt enkelt!

Rocknörd?

Ibland tycker jag att jag är löjligt bred i min musiksmak.
Både generellt med tanke på att jag lika gärna lyssnar till Wagner eller Wonder som Hetfield eller Sixx. Men också inom genrerna.
Nu förstår ni ju mycket väl att det är de två sistnämnda som jag helst krämar skiten ur stereoanläggningen med.

Jag lyckas ofta bli kär i delar av låtar, melodier, riff, trumsolon etcetera. Därför är ett lir som Guitar Hero helt magiskt. Den senaste enaste upplagan fick jag av syrran i julklapp.

Sen dess är jag helt nygammalt förälskad i:



Och har upptäckt fantastiska:



Jag bara njuter, särskilt med min fejk-Gibson i nävarna!

Stryk!

Jag har en barnslig faiblesse för slagsmål på rink.

Inte sådana där jag själv är inblandad alltså utan sådana där två monster-stora NHL-lirare gör upp.

Ibland är det som att se två isbrytare på steroider braka ihop. Man riktigt hör hur metallen vrider sig:

Brian McGrattan (ovan) är en av favoriterna just nu men tyngst är helt klart George Parros (nedan). Killen som ser ut som en gammal westernhjälte och som förmodligen skulle ge Stålmannen spö:

När jag hittade det här citatet blev allt ännu bättre:

"Before Chuck Norris goes to bed, he checks the closet for George Parros."

Och för er som känner för att häva ur er någon form av moralpredikan. Gör det någon annanstans!

Alla minnen!

Sorterandet fortsätter.

Ibland är det lite otäckt att bläddra i gamla minnen.

Nog för att jag är självupptagen men femtioelva mappar med självporträtt gjorde mig lätt chockad. Det är lite skrämmande men förklaringen finns i att jag var rent uttråkad under en period och plåtade egot hela tiden.

Skrämmande var också ett av mina projekt från staterna där jag själv var en av modellerna (min lärarinna insisterade...nej fråga inte). 

Att se skillnaden mellan en väldigt tunn och späd kropp och det man ser i spegeln idag chockade mig lite. 

Detta trots att det var bilderna som inte visade mitt normala tillstånd.

Och hur mycket jag än förstår att det är sundare med mer kilon och mer muskler kan jag inte sluta tycka att markerade höftben faktiskt är ganska snyggt.

Nog med nostalgi! Det var då!

Öl? Ja tack!

Sortera mera!

Ett konstaterande:

Det är fett, jävla asdrygt att sortera foton...

Pust!

Tur att Marilyn Manson finns...

Äntligen!

Det blev en tredje gången gillt-situation.

Allt är som det ska vara. iMacen strålar på skrivbordet med sin i det närmaste bombastiska skrud.

Sex och en halv timmes tankande, fixande, dolande, meckande och klickande tär dock. Nu är det slut för idag men under helgen ska en miljard fotografier katalogiseras.

Jag bävar redan. Katalogisering är en fotografs mardröm.

*snark*

"De borde hålla sig till frukt istället"

De orden är något som jag upprepar likt ett mantra allt oftare.

Alldeles innan jul gjorde jag slag i saken. Min gamla, om ännu potenta, Powerbook skulle få en kompis.
Det fick sålunda bli en iMac. En riktig bjässe där allt bara är stort, tungt och nästintill erotiskt snyggt.

Glädjen när grabbar får nya leksaker förändras aldrig. Känslan när TNT levererade burken var ungefär som den gången man slet upp sitt första Nintendo 8-bit.
Den blev dock kortvarig. Efter ett par timmar uppdagades repor på, hör och häpna, insidan glasskyddet som täcker skärmen.

Hur jävla nitisk är idioten tänker ni nu! Sjukt skulle jag vilja påstå men kostar fanskapet så ska det också vara i perfekt skick.

Apple var smidiga, skickade en ny och hämtade den gamla.
Glädjen hade dött en aning och slog i botten när även nästa dator kommer med repor i skärmen, fast värre och mer logiskt på utsidan den här gången.
Jag började mumla besvärjelser för mig själv och tänkte onda tankar innehållande C4.

Samma visa en gång till och nu hoppas jag på klyschan "tredje gången gillt". Om ett par dagar får jag svaret.

En god vän påpekade lagom roat: "De borde hålla sig till frukt istället".

Så jävligt är det väl inte men jag hoppas att en och annan montör åkt på en rövkrängning vid det här laget. Som kompensation hoppas jag att iPhone kommer till Sverige inom kort. Det svaret borde vi få runt midnatt.

Men det blir väl äppelmos av det också!