Jag bestämde mig för att byta alarmsignal på mobilen igår.
Jag är helt allergisk mot den där störiga jävla signalen som vanligtis är standard i en klockradio. Den finns för övrigt med i en nanonsekund i början på någon reklam som går på tv för tillfället. Bara den där nanosekunden för mig att tugga fradga och kräva att blod måste flyta för att jag tvingas utstå oväsendet.
Därför använder jag mobilen som väckarklocka.
Fram tills igår hade jag Stolen Prayer med Alice Cooper på grund av dess lugna början som gör att man vaknar så där lagom snabbt. I brist på annat bytte jag till Nothing's the same med Black Label Society.
Egentligen ett dåligt val för det innebär att jag kommer att vakna varje morgon och bli sentimental och ledsen.
Den påminner mig nämligen om alla man har varit tvungen att, om inte för evigt men ändå, ta farväl av. Särskilt i samband med studier eftersom mitt liv i stort sett bara har bestått av just studier.
Samtidigt handlar den om livet och verkligheten och att allting ständigt förändras.
Men framförallt sjunger Zakk Wylde om läxan man aldrig lär sig.
Nämligen att inte fästa sig för mycket vid människor för att de förr eller senare kommer att försvinna...på ett eller annat sätt.
Jag älskar låtjäveln trots att den gör mig aningen nedstämd.
Sen talar den egentligen för sig själv:
Nothing's the same - Black Label Society
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar