Idol!

Jag blir förbannad över vissa deltagares låtval ibland.

Det kan inte vara så fruktansvärt främmande för de skönsjungande männen och kvinnorna att inse att en vinst även handlar om publikfrieri.
Sen måste man nog också ha lite distans också. Att välja ett stycke av Lauryn Hill är som att be ormjäveln nedan att bita en i häcken. Men samtidigt som man ska akta sig för att välja en låt av artister som är mer än unika så finns det väl också en charm i att göra just det. Då ska man dock vara jävligt säker på att man gör en bra tolkning.

Vad gäller årets svenska upplaga är det egentligen bara en man jag imponeras av och det är Daniel. Klockrena låtval och en röst som skulle få änglarna att gråta.

I sammanhanget vill jag också nämna att jag skrev detta inlägg medan jag lyssnade på Fucking Hostile av Pantera.