Hjälte!

När vi ändå är inne på hockey!

Två av mina största favoriter råkar vara före detta Boston Bruins spelare. Nämligen Bobby Orr och Cam Neely.
Den sistnämnde fick ett abrupt slut på karriären efter att ha blivit fult tacklad av råskinnet Ulf Samuelsson. Det ledde till att delar av hans ena lårmuskel omvandlades till ben. Fråga mig inte hur det går till rent medicinskt.

Hur som helst så var Cam Neely urtypen för en powerforward. En kille som öste in lika mycket mål som han delade ut käftsmällar.



Grym helt enkelt!

Rocknörd?

Ibland tycker jag att jag är löjligt bred i min musiksmak.
Både generellt med tanke på att jag lika gärna lyssnar till Wagner eller Wonder som Hetfield eller Sixx. Men också inom genrerna.
Nu förstår ni ju mycket väl att det är de två sistnämnda som jag helst krämar skiten ur stereoanläggningen med.

Jag lyckas ofta bli kär i delar av låtar, melodier, riff, trumsolon etcetera. Därför är ett lir som Guitar Hero helt magiskt. Den senaste enaste upplagan fick jag av syrran i julklapp.

Sen dess är jag helt nygammalt förälskad i:



Och har upptäckt fantastiska:



Jag bara njuter, särskilt med min fejk-Gibson i nävarna!

Stryk!

Jag har en barnslig faiblesse för slagsmål på rink.

Inte sådana där jag själv är inblandad alltså utan sådana där två monster-stora NHL-lirare gör upp.

Ibland är det som att se två isbrytare på steroider braka ihop. Man riktigt hör hur metallen vrider sig:

Brian McGrattan (ovan) är en av favoriterna just nu men tyngst är helt klart George Parros (nedan). Killen som ser ut som en gammal westernhjälte och som förmodligen skulle ge Stålmannen spö:

När jag hittade det här citatet blev allt ännu bättre:

"Before Chuck Norris goes to bed, he checks the closet for George Parros."

Och för er som känner för att häva ur er någon form av moralpredikan. Gör det någon annanstans!

Alla minnen!

Sorterandet fortsätter.

Ibland är det lite otäckt att bläddra i gamla minnen.

Nog för att jag är självupptagen men femtioelva mappar med självporträtt gjorde mig lätt chockad. Det är lite skrämmande men förklaringen finns i att jag var rent uttråkad under en period och plåtade egot hela tiden.

Skrämmande var också ett av mina projekt från staterna där jag själv var en av modellerna (min lärarinna insisterade...nej fråga inte). 

Att se skillnaden mellan en väldigt tunn och späd kropp och det man ser i spegeln idag chockade mig lite. 

Detta trots att det var bilderna som inte visade mitt normala tillstånd.

Och hur mycket jag än förstår att det är sundare med mer kilon och mer muskler kan jag inte sluta tycka att markerade höftben faktiskt är ganska snyggt.

Nog med nostalgi! Det var då!

Öl? Ja tack!

Sortera mera!

Ett konstaterande:

Det är fett, jävla asdrygt att sortera foton...

Pust!

Tur att Marilyn Manson finns...

Äntligen!

Det blev en tredje gången gillt-situation.

Allt är som det ska vara. iMacen strålar på skrivbordet med sin i det närmaste bombastiska skrud.

Sex och en halv timmes tankande, fixande, dolande, meckande och klickande tär dock. Nu är det slut för idag men under helgen ska en miljard fotografier katalogiseras.

Jag bävar redan. Katalogisering är en fotografs mardröm.

*snark*

"De borde hålla sig till frukt istället"

De orden är något som jag upprepar likt ett mantra allt oftare.

Alldeles innan jul gjorde jag slag i saken. Min gamla, om ännu potenta, Powerbook skulle få en kompis.
Det fick sålunda bli en iMac. En riktig bjässe där allt bara är stort, tungt och nästintill erotiskt snyggt.

Glädjen när grabbar får nya leksaker förändras aldrig. Känslan när TNT levererade burken var ungefär som den gången man slet upp sitt första Nintendo 8-bit.
Den blev dock kortvarig. Efter ett par timmar uppdagades repor på, hör och häpna, insidan glasskyddet som täcker skärmen.

Hur jävla nitisk är idioten tänker ni nu! Sjukt skulle jag vilja påstå men kostar fanskapet så ska det också vara i perfekt skick.

Apple var smidiga, skickade en ny och hämtade den gamla.
Glädjen hade dött en aning och slog i botten när även nästa dator kommer med repor i skärmen, fast värre och mer logiskt på utsidan den här gången.
Jag började mumla besvärjelser för mig själv och tänkte onda tankar innehållande C4.

Samma visa en gång till och nu hoppas jag på klyschan "tredje gången gillt". Om ett par dagar får jag svaret.

En god vän påpekade lagom roat: "De borde hålla sig till frukt istället".

Så jävligt är det väl inte men jag hoppas att en och annan montör åkt på en rövkrängning vid det här laget. Som kompensation hoppas jag att iPhone kommer till Sverige inom kort. Det svaret borde vi få runt midnatt.

Men det blir väl äppelmos av det också!