Dagens I-lands!

När man är bosatt i en liten ort med tvivelaktig karaktär är det som regel ganska intressant när det är dags för galej.
Det innebär som regel att "alla" går ut. Inte alla i bokstavlig mening men de flesta som är mellan 18 och 35 samt en och annan övervintrad 60-talist.

Egentligen så är det ganska trevligt men på senare tid har jag börjat tycka att det mest är besvärligt att gå på lokal när "alla" är där.
Hur kan det vara besvärligt tänker ni?
Jo, på grund av att man inte har tid.

Efter en stunds funderande kom jag fram till att man möter tre olika typer av människor när man bor på en liten ort och är ute.

1. Den bekante
Kan vara någon från barndomen som man växt ifrån eller bara en bekant i ordets rätta mening. I vilket fall någon man känner lite löst och som oftast inte tar mycket av ens tid. För det mesta slänger denne ur sig något krystat, skämtsamt för att bryta isen och sen gå vidare.
Oftast skrattar man lite kort, ibland blir det bara konstigt med en huvudskakning som följd men som redan sagts bryr man sig egentligen inte nämnvärt.

2. Gevalia
Det oväntade mötet. Personen man inte sett på länge och som man faktiskt gläds åt att möta. Det brukar bli ett enkelt, kort och intensivt samtal som man lämnar med en varm känsla i kroppen. Det är kul och okonstlat.
Tyvärr blir dessa samtal allt för ofta lidande av att den bekante bryter in, varpå man kommer av sig, känner sig ofokuserad och därmed otrevlig mot gevalia.

3. Snick-Snack
Mötet som kräver tid. Tillika mötet som brukar vara det mest givande och kanske också intressanta. Så länge det inte mynnar ut i ett deep-talk där man bara känner att tiden man har på sig att dricka öl försvinner.
För det mesta kul men brukar också bli sönderstyckat av den bekante, till förtret, eller gevalia, till glädje.
Blir som regel bäst när man ger sig med snacket i tid.

Problematiken i ovanstående är att man inte bar stöter på en av varje typ utan många. Det kräver uppmärksamhet och tid men alla vet hur det blir när man ska fokusera på många och fördela tid.
De som inte kan hantera det blir irriterade och man blir förklarad dryg och annat otrevligt. Det rör en förmodligen inte i ryggen men kan kännas tråkigt.
De flesta förstår men det är likväl tråkigt på grund av att man inte hinner med allt man vill prata om.
Slutligen så har vi alla förmodligen alla dessa tre karaktärer i oss som dyker upp beroende på vem man möter.

Vad skönt det vore om man bara kunde slappna av och träffa gevalia hela tiden. Ibland är det så men det sker oerhört sällan.
Därför går jag sällan ut på min hemort längre. Jag plockar med mig de jag trivs bäst med någon annanstans istället där vi kan umgås med varandra och framåt småtimmarna känna att vi hade en riktigt rolig kväll.
Framförallt slipper man känna att man inte hade tid...