Oändlig glädje!

Vid lunchtid igår kom min bättre hälft inspringande på jobbet!

"Du har fått post!"

Hennes leende sa allt.

Bland paket med fuktgivare, scrub (ja...mina) och annat låg ett litet brev som bara kunde komma från två människor.

Jag fingrade lite försiktigt och kände hur ögonen tårades.

I brevet låg en inbjudan till ett bröllop där två av de allra finaste personer som korsat mitt livs väg ska försegla sin kärlek.

Det blir mitt första bröllop där mina vänner gifter sig.

Det känns stort och överväldigande på något märkligt sätt.
Jag bubblar av glädje för parets skull men framförallt för att jag stolt får kalla just dem mina vänner. De har en stor plats i mitt hjärta och därför känns det speciellt att jag kommer att få vara med när en av Sveriges märkligaste efternamns-konstellationer kan komma att skapas. Skämt åsido.
Plötsligt förstod jag vad det innebär att känna sig hedrad på riktigt.

Jag ska inte försöka sätta fler ord på känslorna.
Jag oroar mig mest för att jag kommer böla ikapp med tärnorna när det väl är dags.

Jag är också mycket medveten att jag i och med detta inlägg lagt upp en boll på straffpunkten!