Touchdown!

Jag är kräsen som fan när det gäller film även om mina guldkorn är många.
En av mina största favoriter är Any given Sunday av Oliver Stone med Al Pacino och Jamie Foxx.
Jag vet inte riktigt varför men jag tröttnar aldrig på den vilket är ganska unikt för att vara mig.

Den som säger att idrotten inte är vacker borde se den. För det här är vackert på hög nivå trots att det är skådespeleri:



Det jobbiga med klippet ovan är att det slutar för tidigt.
För det är när Jamie Foxx står ensam och pianoslingan i Moby's Everloving drar igång som håren på armarna ställer sig i givakt.

Det är väl inte så att jag namedroppar? ;)

Jävla hemmafruar!

Här sitter man!
Hjälplös och uttråkad med Assassin's Creed inom räckhåll. Men nej, då ska det tittas på Depserate Housewives och tjuras.

Helvete!

Byter ringsignal istället, Socio med Stone Sour får det bli.

Höst!

Det blåser lite småkallt nu för tiden.
Men hittills har hösten varit ganska skön.
Mörka kvällar i soffan med endera Xbox-handkontrollen eller flickvännen i händerna (ordningen jag nämnde dem i är inget som man ska försöka tolka och göra sig rolig över).
Det har helt enkelt funnits ett mått av harmoni med i vardagen.

Men nu börjar det krypa lite i skinnet. Vardagen är lite tråkig och rentav osexig.
Jag längtar efter förändring och förnyelse. Men kanske är det bara naturligt, allt som är roligt är även det tråkigt ibland.
På tal om förändring. Imorgon ska jag och The Gôbbfan formerly known as Bengt Dennis börja träna. Här ska det bli muskler och jävelskap som i fornstora dagar. Jag hyser en viss förhoppning för att sommaren ska bli angenäm.

Jag blev lite nostalgisk idag. Audioslaves dänga I am the highway rullade igång när jag satt och slet som bäst på jobbet. Jag stannade upp en stund och nickade instämmande. Då träffade låten rätt i hjärtat idag är den som en tatuering på samma ställe!
Den är bara så jävla vacker:

Skrivkramp!

Det skrivs lite för tillfället.

Läs rubriken igen så förstår du.
Är det någon som kan skylla på det så är det jag!